jag har inte tid sa jag! det händer för mycket. men det är bra, vi trivs.

igår jobbade jag i baren hela natten och idag har jag packat ihop alla mina tillhörigheter. och varit på bio. saw v. den var ganska dålig men sällskapet var ganska trevligt.

imorn flyttar vi. hej och hå. jag har inget täcke. det är typiskt. vet inte om det finns något internet att sno heller så jag kanske försvinner lite igen. men nu är alla ändå vana.

nu ska jag gå upp om 5½ timme. heja.

jag la just in 592 nya låtar på mitt crashade (ja, det var en hård helg) iTunes. dom har jag fått av en väldigt vänlig själ. det är sådana här saker som ger mig tron på människosläktet tillbaka.

dessutom har grabben visst lyckats kanalisera min musiksmak väldigt väl. huur mycket som helst som jag älskat och tappat bort. och nu gick en av mina favoritlåtar i ÅTTAN på. herre min je. quite better beings med CkY. och bubba sparxxx! och dizzee rascal! och everlast! och kano! nu börjar jag nog lipa igen. hejdå!

annars kirrade vi på något jävla vänster våran drömlägenhet i söndags. en bakis idiot som sminkade på det gamla sminket, gick på visning i partyoutfit och antagligen inte luktade så gott, samt en idiot som jobbat en hel natt, sovit två timmar och såg ut som en mullvad med pyttesmå illröda fylleögon. (ja, du tycker fortfarande om mig trots den beskrivningen.)

när vi gick därifrån så skrattade vi hela vägen hem för att vi antagligen hade gjort ett så fruktansvärt dåligt intryck. men några timmar senare ringde hyresvärden som antagligen var både blind och döv men lärt sig dölja det ganska bra.

so here we go, mindre än två veckor till inflytt.

jag läser aftonbladets nätsida nästan varje dag och ungefär lika ofta bevisa de att de är illitterata idioter. det roar mig och jag brukar spara små saker för att påminna mig själv om min egen överlägsenhet.

NU har jag äntligen sett sex and the city-filmen. den var jättefjantig och alldeles, alldeles underbar. jag har gråtit minst sex gånger vilket är ett relativt bra betyg.

herregud, ge mig mer.

jaaa, jag suger väl lite på att blogga då och då. men jag har varit lite under isen ett par dagar. dessutom hörde jag av blondinbella att det var inne med bloggpaus. för om man låtsas att man är deprimerad, pratar ut om det i aftonbladet och sedan tar en konstpaus på en vecka eller två så får man tydligen fler läsare.

man får inte vara dum.

annars så tycker jag att vi kan hoppa över november och gå direkt till december. för nu är det bara grått och veckans enda höjdpunkt att man får supa sig redlös på lördagkvällen och låtsas att man inte är utarbetad. i december får man gå bananas med julpynt både hemma och på jobbet (beware) och lyssna på julmusik och äta pepparkakor och tända ljus och se på svenska julkalendern och längta tills det har gått 20 dagar så att man får åka hem och träffa familjen och släkten och moa och becci och johanna och alla andra som jag saknar.

nu finns det i alla fall äntligen clementiner (som smakar något och har större omkrets än en daggmask) att köpa och då känns det som att vi är på rätt väg.

give me an O, give me a B, give me an A, give me an M, give me an A!

det tog bara åtta år vilket visar på att amerikaner är relativt snabbtänkta i jämförelse med trilobiter.