för er som tror att jag gått in i en djup depression vill jag starkt dementera dessa rykten. som alltid går livet lite upp och lite ner, men jag är absolut inget annat än glad. jag trivs helt fantastiskt bra med mitt liv just nu. trots det kan man självklart inte sluta reflektera över saker som händer och hur man reagerar på dessa.

(och jag är fortfarande inte ledsen över att jag är snygg.)

kanske har expressen missuppfattat vad som är hönan och vad som är ägget i det här problemet.

min uppfattning är att det krävs ett visst mått av desperation för att söka sig till cybersex och det är antagligen tämligen deprimerande att det enda sexuella umgänge man har tillgång till är den i form av ettor och nollor.

so there you go, problem solved.

anagram nedtecknade av moa mattsson.

johanna nikonoff - fikon fann hona oj
moa mattsson - son mot astma
sten mattsson - sons tant smet
marianne henrikson - kaninens harmonier
fredrik reinfeldt - rik fred red liften
britney spears - bespisar tryne
adolf hitler - helt i fodral
gustav vasa - suga av stav
vadstena kloster - korsettens dvala, estlands ekvator, vetlandas eskort, skandalers ovett, slarvande skotte, verandas klosett, svartaste dolken
petrus magni - miste pungar, enig strumpa, smitare pung, rista gumpen, insup magert, mr petig anus (fast den sista kom jag på själv)

med yttre faktorer menar jag alltså inte min fagra uppsyn. jag är fullt medveten om att jag har en personlighet, tack så mycket.

är dessutom mycket noga med att omge mig av personer som ger själva fan i huruvida jag är grön och gjord av gelé eller inte.

tackar dock för din omtanke och lovar att kontakta dig när jag börjar lida av hur fruktansvärt snygg jag är.

jag insåg just att jag har varit ledsen en tid över något ganska osannolikt som jag inte tror att jag kan påverka. jag har i alla fall inte försökt.

kanske är det bara upptäckten av vad jag kunde haft och vad jag saknar som gjorde det svårare att fortsätta utan. eller så är det kanske så att jag äntligen öppnat dörrarna.

jag vill inte att yttre faktorer ska påverka min eventuella lycka, men kanske är det oundvikligt. kanske är det inte meningen att livet ska vara som det är nu. i alla fall inte föralltid. kanske har jag, när jag trott att jag skyddat mig själv, lämnat ute väldigt mycket. kanske har jag bara varit envis när jag trott att jag kan laga mig själv.

vad den nu än må bero på, så är jag väldigt överraskad över min reaktion. jag inbillar mig att det är svaghet, men kanske är det bara sådant livet är.

IN MY FACE!

tror ni inte att marie picasso herself har läst min lilla patetiska blogg och mitt lilla patetiska inlägg om huruvida vi är lika eller inte och hur roligt detta i så fall är. eller inte är.

såhär har marie skrivit till mig:


Tycker inte vi är ett dugg lika !

Energierna du sänder ut med detta inlägg är långt ifrån mig !

Hoppas du tagit dig ur din djupa depression, hänger nog på inställningen som du har !

Lycka till i livet, och ta hand om dig / Marie


det ger ju en liten fingervisning om hur mogen jag är i jämförelse med denna damen.

jag tycker i alla fall att detta är jätteroligt. det är jätteroligt på ett väldigt dråpligt sätt. jag hånskrattar åt mig själv, kan man säga.

högt.

och ganska länge nu.

som vi alla vid detta laget vet (hoppas jag) är att jag sällan är speciellt seriös i min blogg. så icke heller denna gång. det är självklart inget fel på marie. och det är självklart inte alls okej att driva med människor bara för att de är offentliga.

jag skäms. förlåt marie, jag krälar i stoftet! (och jag hejade på dig i idol...)

(annars diggar jag att du har googlat dig själv ungefär tre minuter efter att jag publicerade min blogg samt att din hotmail-adress är idol-marie. det är guld!)

fick en gång höra att jag var lik marie picasso, vartefter jag gick in i en rätt djup och jävlig depression under några månader. nu hittade jag till min fasa en bild från thailand där jag faktiskt ser ut som brudjäveln. helvete.

tänkte lite (och fick en pik eller två) och kom på att jag kanske har lite hög krav ändå. men det ska man ha i servicebranchen.

vafan.

1) jag tänker inte arbeta med någon flera timmar per dag som jag inte tycker om som person.
2) jag tänker inte arbeta med någon som inte är glad. fett tråkigt med dålig stämning och alla gör ett sämre jobb.
3) det är sjukt viktigt att en gäst som stått och trängts framför bardisken i hundra år får ett sjukt bra bemötande när den väl kommer fram. likadant inom alla serviceyrken.
4) hanterar du inte stress bra kan du dra åt helvete
5) gör du inte som jag säger kan du dra åt helvete!
6) nej, du får ingen lunchrast när du jobbat i en timme och det är femhundra gäster i kö!
7) vet du inget om kaffe eller sprit kan du också dra åt helvete. (okej att jag inte heller gör det, men du ska ju vara där för att hjälpa till, inte för att göra situationen värre.)

sådär.

nu är jag ensam hemma igen (i ungefär fem minuter till) och spelar så hög musik med så hög bas det bara går, bara för att jag kan. våra grannar hatar mig. det gör ingenting. jag hatar dom också. dom är fula.

idag tror jag att jag äntligen har hittat en vikarie som duger. hallelujah, praise the lord och femte gången gillt. jag har inte ens speciellt höga krav. ska det vara så satans svårt att hitta en människa som är är någorlunda serviceinriktad, hanterar stress överhuvudtaget och kan konsten att le när man pratar med gäster?

tydligen ska det det i det här landet.

ska bli helt fruktansvärt galet skönt att komma till jobbet imorn och slippa lär upp någon från scratch igen. goddamn!

idag har jag jobbaaat och sen kom titti och madde och fikade hos mig.

nu har jag varit ensam hemma en stund och det är skönt när man bor fyra pers på tre kvadrat som dessutom fungerar som konstant gratis-vandrarhem åt diverse andra förvirrade själar.

när man  är ensam hemma kan man till exempel dra på högsta musiken (min musik) och duscha i en timme. jag är helt galet ren. det finns kanske inget bättre än att duscha med hög musik. jag kanske är galen. men jag luktar i alla fall gott.

nu kom ana banana och hälsade på och det är ju himla trevligt det också. och snart kommer resten av packet hem och då är friden ett minne blott.

men dom är ganska goa ändå.

speciellt när dom sover.

herrejävlar vilken vecka. jag har på allvar enbart jobbat och sovit. men massa övertid = massa pengar.

synd bara att jag aldrig får tag i mitt kort eftersom jag jobbar hela tiden när banken är öppen.

nåväl.

igår jobbade jag SJÄLV i baren med ungefär 100 gäster. bra och fint. fulla människor får en att vilja bli nykterist. (när man inte är full själv.)

bargäst: jag vill ha en sån där kaffe carajillo.
jag: eeeh, jaaaa....eeeeh...kaffe och..?
bargäst: espresso och cognac..?
jag: jaja, självklart! men jag vet inte om vi... ehh.. har cognac.. ser du cognacen...?
bargäst: den står ju precis där!
jag: jaha, ser man på! där står den ju! hehehe!

ungefär så bra gick det för mig. bargästerna förlät mig dock eftersom dom tydligen uppskattar att jag måste klättra upp på en liten stege för att nå spriten och då ser man enligt uppgift min rumpa från en fin vinkel. känns trevligt att kunna bidra till gästernas välbefinnande. och trevligt att dom inte är sena att påpeka detta.

även så tog ölen slut. på en fredagkväll. i en bar. det löstes som tur var ganska snabbt.

efter stängning gick jag förbi Sør där det var en hel massa folk och sen kom det ännu fler och helt plötsligt var det massa öl i min mage och massa bra musik i mina öron. sen gick titti och jag en väldigt lång promenad och sov till halv två idag.

nu ska vi visst på skatetävling men jag känner nog att det vore lite skönt att vara stilla på en plats i mer än fem minuter och funderar därför på att stanna hemma. ikväll blir det skate-efterfest och en hel massa öl.

- nicky säger (21:33):
OMG!

- nicky säger (21:33):
100%

- nicky säger (21:33):
lika mkt som 1 av 1½

- nicky säger (21:34):
eh

- nicky säger (21:34):
nej.

- nicky säger (21:34):
ta bort en halv

- nicky säger (21:34):
et voila!

- e j j a n . säger (21:34):
va i helvete

- e j j a n . säger (21:34):
har alla jag snackar me ikväll druckit ??

- nicky säger (21:35):
bara jobbat lite.



och ja, jag HAR jobbat lite. elvatimmars arbetsdagar is the shit. att jag har allt ansvar över en arbetsplats där jag jobbat i tre veckor is the shit. att jag inte hinner varken äta eller skita is the shit. jag är the shit i skallen. skitskalle, det är jag.

godnatt.

igår hade vi myssöndag här på løkka. fikade på kaffebrenneriet (min mocca kicks ass jämfört med deras) med lollo, maja, madde, anna och sofia.

idag har jag jobbat stängning ensam för första gången och det gick bra tror jag. får jag väl reda på imorgon om inte annat. ryggen höll ihop rätt bra den med, har ju annars inte varit på speciellt bra humör sen i fredags.

lollo, maja och jämpa fick lägenhet fem minuter ifår våran idag så snart är vi nästan grannar. hell yeah!

nu firar vi med att titta på top model norge och äta upp allt som blev över på mitt och linas jobb idag. fett är fint.

nu sitter lollo här och klagar över att jag aldrig bloggar. anledningen till det är att jag aldrig längre är stilla så länge att jag hinner reflektera över vad som händer, än mindre sätta mig ner för att skriva om det.

dessutom inser jag nu, när jag reflekterat en stund över vad som egentligen händer, att allt är ganska galet.

till exempel så var helgen way out there. i fredags stängde vi jobbet, gick på fest hos ett bögpar tre meter därifrån, blev galna, drog ner på stan, hittade en kille i en buske, hamnade på en gayklubb, hamnade på en efterfest och vaknade i en säng tillsammans med tre andra (fullt påklädda, värt att poängtera) personer klockan åtta på morgonen när titti ringde och undrade vart sjutton jag var.

och det hade jag inget riktigt bra svar på.

jag rymde ganska fort och väl utanför porten gick jag först åt höger, sedan åt vänster, sedan åt höger igen varpå jag stannade och kliade mig i huvudet. jag trodde att det var reserverat för förvirrade personer på film, men nej, det händer alltså på riktigt.

när jag stod där och såg som mest förvirrad ut kom en kille fram och skrattade lite åt mig och frågade om jag varit ute kvällen innan. det visade sig att han var i samma borttappade situation som jag, så med gemensamma krafter listade vi tillslut ut vart vi var och hittade till mer bekanta trakter. efter det (och en utläggning om att han inte fått sig något inatt) undrade han vänligt om jag ville hitta på något någon dag. det tyckte jag inte var någon bra idé och grabben skyllde på att han fortfarande var full.

väl hemma sov jag till klockan två då lollo och maja kom hit från gamla svedala. vi gick en sväng på stan och fikade hos lina på bit, sen hamnade vi på sør där vi drack några öl innan vi gick hem och somnade som stockar. vaknade även i morse i en säng full med människor. jag minns inte riktigt hur det är att kunna byta position när man väl gått och lagt sig.

men det gör inget, för jag har hört att det finns plats för rumpor om det finns kärlek. eller något liknande.

nu har jag sovit tio timmar och skulle gärna sova tio till. det var en vecka sedan jag sov. minst.

idag ska ann och jag jobba stängning. sola skiner och det lär vara ungefär tusen fulla ungdomar på våran uteservering ikväll. bra att vi är två i alla fall.

och det kanske absolut bästa är att jag antagligen är den ende bartendern i hela världen som inte kan blanda en enda drink.

min chef sa att jag skulle kasta mig in i det och lära mig efter hand. efter hand är alltså IDAG, eftersom jag ska stå själv hela nästa vecka. rock n roll.

det har visst blivit en del missförstånd även här. det var det där med ironi. kanske svårt att förstå om man inte som jag och gamle ejjan känt varann i ungefär tvåhundrafemtio år. det är alltså ingen romans på gång. no way josé.

vi är bara vänner. och ironiska. so there you go.